Verschmelzung

KÄRLEK

2011-03-14T11:07:00.004+01:00

och solenbjuder dem
godnatt:

en svart kostym
med dubblasprund
röda strumpor som tar plats
i sköna skor
en soberfjäder fäst i hattbandet
och vita handskars nätta fingrar
om en kritstrecksärm; invid,
en prickigklänning
strumpeband

de går hem till sina kroppar
tillditt sinne, till min famn.

I FEEL

2011-02-11T21:10:00.008+01:00

the absensce of her fingers
pressing on my skin

I feel

her body
distant;

distance
grows under our feet

I feel

(nothing/ness)

the only absence
of consequence –

I feel this

love.

ANALOGI

2010-11-18T02:44:00.003+01:00

det är stilla nu
och natten läcker genom rutan
ner bland mina papper
mina kvitton
all min bråte
mina tankar

de är stilla nu,
ligger där och skräpar
samlar damm som allting annat

vänta.

vilken
jävla
liknelse
.

jag borde städa

STUMFILM

2010-06-10T16:47:00.007+02:00

andedräkten flyter över stumma stjärnor,
cigaretten brinner långsamt ner mot filtret –
krossad sammet över leendet.
röken ringlar mellan tänderna
för kanske sista gången
ikväll och någon frågar slött "hur
är det?" – jag har valt att vara
döv
och stum
att säga allt som finns att säga;
ingenting, och intet mer.

KROKI

2010-03-20T21:55:00.012+01:00

att du är
naken
behöver inte
betyda
någonting
& att jag
(
)
så mycket
mindre

KVASIREALISM/SKRIK SOM BRINNER

2010-03-18T19:02:00.004+01:00

natt.

han stod i lampans sken och andades
en annan form av tystnad
som inga murar motstår, ingen tid
jag satt där bredvid dig och drack av luften
återhållet/girigt; du grät stilla
några mil bort, centimeter
och hans röst blev ord jag velat säga
alltid tänkt men aldrig skrivit. Ett glas

vin med dig och drömmarna
en ny natt sveptes över oss och

dag.

du sover nu, jag pröjsar räkningar
betalar av min skuld till döden

jag är lycklig nu …

är du?

KONTRAPUNKT

2010-03-14T21:10:00.012+01:00

jag känner mig ibland
som klangen av ett brutet h-moll
förlängd av fortepedalens tryck
på mina skuldror,
som var "begravningsmarsch"
blott ljudet av mitt psykes
d i l at i o n–

eller jag var en svart flygel:
spela mig igen, sam.
gamle gould med krumma fingrar
på sin pinnstol knarrar tyst och
nynnar ivrigt fram min ångest
som ett skämt utan poäng.

UTSNITT

2010-03-11T14:11:00.012+01:00

m om utrymmet inte räckte til
uvud taget. Det finns inte pl
ltför snävt. Ingenting kan ta
eningen med allt detta? Ingen
 ett slags censurerad ångest.
är tar för stor plats, får in
ej några fler chanser. Aldrig

KONTURER

2010-03-02T18:33:00.003+01:00

jag har sett döden. hon rullades in på en bår
knappt urskiljbar under sitt lakan. hon låg
där nära oss, för nära, frös vi genom rummet.
jag hade kunnat svälja hennes andedräkt av evighet
om något sådant varit där, om dessa lungor velat
medge en respit. men inte längre. kanske var hon
aldrig min.

KAOS ÄR

2010-02-19T17:56:00.013+01:00

snabba tankar som blixtrar
genom egots klara prisma: jag
(mår så jävla bra just nu) en
hypomanisk punkt i slutet
av en världens längre mening
som lösts upp av semantik och
sprakar asyntaktiskt över
grammatikens glömda gränser
som en hemlös, naken glädje.

SOLNEDGÅNG

2010-02-02T08:42:00.005+01:00

som många knivar på ett golv faller
solens sista strålar tungt och skramlar ner
på trädens trötta toppar
blottar himlens rosa buk
och molnen blöder som skurna fiskar
resignerade inför döden –
likgiltigt tiger dagen intill slutet snart
kommer gravljusen hit
(där)
markens fukt bär lukt av gamla spyor och
det regnade en gång en gång göts tårar –
en gammal husvagn glömd i gläntan
vilar
omgiven av rester som
ratat avskrap.

allt är stilla det
finns här ingen kvar som talar
som kan
beskriva hur
rostbruna rosor slår ut
på vagnens kalla kinder hur
däckens liggsår spruckit upp hur
vilstolens tid rinner ut
ur öppna sår i dynorna –
jorden färgas röd av rosenblad som
långsamt sänker solen ner
i natten som en blytung våg
faller över vagnen när
övergivna stjärnor blir lanternor
på ett blåsvart hav
ur Lethe.

GIGANTERNAS KAMP

2010-01-22T14:08:00.005+01:00

ja, ok, man kan tänka saken olika.
och det beror på det här.
eller det här.
är det ok?
ja.
vi låtsas att vi förstår varandra då,
trots dunklet.
en orkar inte säga nej, har inte
tid, så man håller väl med
då.
trots dunklet.
man låtsas väl begripa
teatern.
filosofin.
det där svåra.
nog är man intellektuell
ändå
trots det jävla dunklet.

DESILLUSION

2010-01-08T23:15:00.007+01:00

och han tände cigaretten:

rök som rullat ut
ur spruckna läppar
löses upp i nattlig luft

(en knarrvit vinter biter handens
nakna rygg: han tänker
allt som löses upp
)
och allt försvann
ett sista andetag
tre liter rök till rullar ut

och stela fingrar sprätter fimpen
några meter ner på marken
rök ska rinna,
ringla långsamt uppåt:

glöden lämnad kvar att dö.

SE DET SOM EN UTMANING

2010-01-07T16:13:00.002+01:00

språket måste kokas
under tryck
i flera dagar till en början
sedan nätter, år, en livstid

intill det att inget återstår
att säga mer
(än)
far åt helvete
med allt.

RÖKVERK

2010-01-07T08:19:00.003+01:00

askan knarrar under fötterna
den liknar snö, som liknar detta
poesi: (som liknar detta onani)

en vinddriven intighet tar fast form
under kalla hårda fötter, lika
sköra som syntax och semantik.

DU ÄR DET FINASTE JAG VET

2009-12-19T16:21:00.003+01:00

återigen föll jag raklång med tystnaden, natten
och allt jag förstått gömdes undan i skuggor;
det finns inga sagor kvar längre –
orden har tappat sin glans, spruckna läppar
som ingenting säger läser du ändå så väl,
en mängd skrynkliga pappersblad klottrade fulla
med suddiga glosor om kärlek.

de betyder knappt något, glöm bort dem
det enda de säger är Vi. jag vill inte
skriva dem mer och du vet det, du vet allt
om hur jag
älskar dig.

HJÄRTKLAPPNING

2009-12-17T15:11:00.004+01:00

det regnar nog där ute

(jag) ser staden flyta ner
i kvällens svalg
och fönstren lyser som små facklor
slocknar allihop till slut.

som tysta drömmar?

rummet ligger stökigt invid järnvägen
det saknar tak men man kan blunda
fyra väggar skiljer mig från alla andra
andas tungt (jag andas tungt)

och hoppas kvävas.

SES VI IGEN?

2009-12-17T15:07:00.001+01:00

under hatten rasar tysta stormar;
(jag) gör ”nu” av inget särskilt
försvinner bort inatt –

ett hav av kroppar
att drunkna i, och spriten välter sinnet
ner i lugnets sköna avlopp;
mörkrets omfamning är kvinnlig
hennes läppars själv-upplösning
du lilla död, (min) återlösning
längtan, hur )vi( glömmer döden
under hatten dina fingrar

(jag) ska minnas allt
imorgon.

HUNGER

2009-12-17T15:04:00.004+01:00

du läser skrynkliga ark
med helt andra ögon –
fingrar som utan att tveka
finner osedda tecken
på darrande hud

vi blir ett;
konstverken bleknar i mörkret.

som att helt sluta andas,
kippande efter nåt annat
och du gav mig ditt syre –
jag gav dig mitt blod
varje natt.

BLÄCKFÖRVIRRING

2009-12-16T19:04:00.004+01:00

Liksom bläck sugs natten upp av rutan
ett läskpapper av glas, uppspänt utan
tanke på vad som kan komma in här –
och mörkret rinner genom fönstret, när

rummet fylls av skuggor. Som en skrivbok
ristas full av dunkla glyfer; skrivna
slarvigt, kladdigt; torka av dem. Rivna
sidor strödda som smutsig snö – i sjok.

Och natten blöder in som regnvått sot
… mitt bläckhorn vältes ut och nu blandas
vätskan med det svarta hav jag andas

invid, som en skeppsbruten. Stå emot!
Men varför skull' mörkret vara ett hot?
Dränks av dubier till dagen randas.

UTSÄTTNINGSSYMTOM

2009-12-02T23:47:00.004+01:00

som ett underkylt regn
genom rutan, mellan
fingrarna –
under naglarna
frodas smutsen: jag
ser inte klart idag

som vanligt får jag slåss
mot alla andra
men idag blir mina tankar
smutsigt vatten.

DET HANDLAR OM OSS

2009-11-10T16:40:00.012+01:00

Med glödande kinder, halvöppen mun och darrande underläpp låg hon som det vackraste han någonsin sett. Kvinnans grå irisar flöt ut som snömodd under halvslutna ögonlock: fransarna klibbade glittrande ihop som vinternakna trädgrenar, sminket hade smetats ut av tårar och låg som smuts och sediment runt hennes brunnslocksblanka ögon. Värmen i rummet, deras värme, hennes rödheta skinkor och vädjande viskningar var nästan för mycket. Hon låg där helt öppen inför honom, blottställd, uppriven, befriad från allt utom hans kärlek, hjälplöst upplöst i ångest och så älskad. Märker du, frågar han, pulsen förändras, bli långsam och lugn? Och hon märker på avstånd. Hon vaggas till vila, tätt tryggt intill allt som finns kvar.

IMPLOSION

2009-10-31T14:52:00.008+01:00

som ett spöke osedd omgiven av levande: de Andra: som ett långsamt nav i ekorrhjulet, vänder sig mot ljuset, bländas, blinkar till med blanka ögon, blundar och försvinner: och de Andra springer snabbare, blir skuggor av en skugga: liksom utstrukna, ett blodstryk ur en droppe: det är spöket som förtär dem, det är spöket som förgås och
vi försvinner
mot oss
själ
va
.

KÄNN VAD JAG KÄNNER

2009-10-16T19:40:00.007+02:00

när du vilar intill mig
bekräftar du allt det
jag är
intill dig.

och jag kysser dig vaken
jag smeker din kropp
känner var millimeter
för du är
det vackraste
jag nånsin fått.

vi är mer än små ord,
inga rim rymmer oss –
våra kyssar blir bett,
i var smekning bor våld:

om man äger sitt liv
ska det kännas.

så jag slår dig, min älskade;
jag ska piska dig,
knulla dig galen
och spotta dig våt –

om du visste hur nära du står mig,
att jag aldrig är naken som då.

LAKUN

2009-10-08T23:07:00.008+02:00

min värld
är en av tystnad nu;
jag lyssnar
till din andning

som besatt
och

under taket hänger stjärnorna
i sammetsnattens tyngd –
en tyngre lätthet
luftigt bly

jag tänker mening

bredvid dig.

SKÄRVOR

2009-09-08T17:18:00.007+02:00

och molnen blir till brustna sjok.
ett papper klippt i bitar
av en vårdslös hand

det är mitt liv
som saknar sammanhang,
förbränns av solnedgången
mister dig; du var min låga –

nej.
jag tänder en till cigg
försöker glömma.

ÄLSKADE

2009-09-07T13:58:00.008+02:00

de Andra solar nakna på en kyrkogård, och jag
går påklädd tätt bredvid; ständigt intill döden
vilar sex fot ner i tanken

gnolar stilla min begravningsmarsch
ironisk som en Sisyfos,
absurd som livet självt –

jag bär
mitt hjärta i en bur
jag säger: tag det om du vill
och menar allvar.

ANTECKNINGAR FRÅN KYLSKÅPSDÖRREN

2009-08-07T23:26:00.008+02:00

[tid[en][gråter][?]
[vaknar][nästan][utan][ord]
[jag][tvekar][länge]
[trots][min][vinter]
[det][vilar][en][ljuv][doft][av][död]
[i][tystnad[en]
[under][min][säng]

( )

2009-07-28T18:49:00.007+02:00

unga steg bland ruiner, tätt
intill lik och jag lever men
är ingenting —
de är halvglömda minnen,
en hel värld
satt inom parentes

och du ekar inom mig: historiens
vingslag försvinner i dina; katedralens
kupol håller ljud men de tystnar
omkring mig; omkring mig ruiner och
tankar och andra — en tomhet
så länge du saknas

ATOMKLYVNING/LEADBELLY

2009-07-19T17:10:00.010+02:00

täcket väger mer än vanligt, det är
som om bly omsluter mig liksom
tungt vatten; jag är blott en atom
i en värld utanför min
trötta varelse
och idag är en blues av en blind man,

en levnadsglad och dekadent skugga
på trottoaren utanför,
den flyter ut som vatten över sten när solen
går i moln och hellre stannar där
som jag hellre stannar kvar
i mitt tunga hav

en mörkgrå fisk i slummern

när jag äntligt reser mig rinner kanske
vattnet ur mina fötter, blyn
ur mina ögon
som en blues ur tysta högtalare —

EDDIE

2009-07-13T23:29:00.005+02:00

om du tvekar, läs
om du grubblar, skriv –
glöm aldrig bort att leva
låt ingen hindra dig i det.

BILDER

2009-07-13T19:53:00.006+02:00

söndagens sista minuter blir timmar
det finns ingen sömn, bara vaka hos er
och saknaden efteråt
tomhet; en tidlös oändlighet
slutet är alltid just så.

FAGERHULT OCH FETVADD

2009-07-13T19:45:00.007+02:00

ett vinglas, till hälften tömt
på det öl som förgyller min kväll
lite lagom; fönstret
ser grått ut mot molnen
och drycken framför mig försvinner
i avmätta klunkar, precis
som en urvattnad dag.

HYSCH

2009-07-10T03:13:00.007+02:00

saknar allt utom ord
de finns nära; jag väljer
tystnad

FILTER

2009-07-04T15:43:00.010+02:00

natten filtreras genom ditt hår
och (jag) andas med tillförsikt
hjärtat står still
en sekund; denna närhet
är bara på scen

du är varm och din kropp
värmer min
bara timmar från gryningen
somnar vi vill aldrig vakna

igen;
andas med tillförsikt
hjärtat står still.

MORRHÅR

2009-07-04T14:18:00.020+02:00

idag
är bara ögonblick, en solkig solkatt
mitt i natten. kattens hjärta slår försiktigt
för att inte skrämma fåglarna –

(mitt bröst kan sprängas
när som helst)

det finns små äventyr bland bråten här
minnen kvarglömda på golvet
och kattens nätter,
spända på en sträng emellan stjärnorna
glänser som pianotråd: en ton slås an
av skarpa klor och blir
en symfoni ... ett litet liv
av ringa vikt; att ringa ut

idag
var bara vaken tid av obetydlig
storhet.